ÄLSKADE ÄNGEL
ÄLSKADE ÄNGEL
Där stod hon och stirrade honom rätt in i ögonen. Var det sant det han sa eller spelade han bara henne ett spratt? Hon kunde ju inte tacka nej till ett erbjudande hon hade drömt om i hela sitt liv.
Det var en sen torsdags morgon, tankarna snurrade i hennes huvud. Rummet som för en minut sedan hade varit stort, krympte nu till ett litet kyffe. Hon var kall svettig och visste inte om hon skulle skratta eller gråta. Tänk, hon hade varit avundsjuk på sin bästa väninna i alla dessa år och nu stod han där och sa de få ord hon länge hade längtat efter. Skulle hon någonsin bli förlåten om han tackade ja till det förtjusande erbjudandet eller skulle de runt omkring henne hata henne i all evighet. Kunde hon över huvud taget göra så här mot sin ängel i himlen?
Hon vände sig bort från honom, kunde inte längre se han i ögonen. Hon rusade mot hallen, tog sin långa svarta kappa och sprang ut genom dörren. Hon såg nu inte längre vart hon gick, ögonen var fyllda med tårar. Hon kom runt husknuten och tårarna bara sprutade ut. Hennes kastanje bruna hår blåste villt i höst vinden när hon slängde sig ner på marken. Omvärlden försvann bakom hennes ögon och där satt hon en sen torsdags morgon och grät mot en tegelvägg. Hon dunkade huvudet hårt mot väggen och tänkte högt för sig själv, inte nu hon har ju precis dött snälla du inte nu...
Hon hörde snabba tunga steg närma sig, hon kände igen det, det var han. Hon reste sig snabbt, borstade av de små sandkornen som hade fastnat på hennes siden kjol. Stegen tystnade och hon kände en varm hand på sin axel. Hon vände sig sakta om och möttes av hans bekymrade ansikte. Han gav henne en hård kram, hans famn var stor och luktade gott. Hon började tänka på om hennes väninna hade tyckt att hans famn var lika mysig som hon tyckte den var, tanken fick henne att börja gråta igen. Hon kände hur greppet om henne lossnade och hur han tittade på henne med sorgsen blick.
— Men du, gråt inte. Jag vet att det inte var så genomtänkt, men jag vill verkligen det här.
Han blev tyst ett tag men fortsatte.
— Kom så går vi upp till mig och pratar om det...
Hon ville bara att han skulle sluka henne med hans varma famn igen men fick hålla i mot för att inte slänga sig runt halsen på honom. Han tog henne försiktigt men ändå beskyddande runt axlarna och förde henne upp till lägenheten.
De satte sig vid köksbordet, han ställde fram två koppar och hällde i korpsvart, rykande kaffe. Han la sin hand på hennes och rynkade bekymrat på ögonbrynen.
— Tänk över saken, sa han sorgset. Jag lägger ringen i din väska om det nu skulle vara någon tröst.
Det rann en tår ner för hans kind som blänkte i höstsolens ljus. Sen sa han tyst,
— Du behöver inte bestämma dig i dag. Men snälla du, tänk över saken jag älskar dig.
LOVES <3
Hur lyckas du?
haha den skulle nog va coool :)
